Plats: Hammarkullen, Göteborg
År: 2026
Typ: Rumslig strategi, social hållbarhet, adaptiv återanvändning, pilotdesign
Roll: Forskare / pilotdesigner / projektledare
Skala:
10–15 m² testyta i en underutnyttjad källarmiljö
Status : Förslag utarbetat för diskussion och formellt godkännande
PROJEKTÖVERSIKT
Detta projekt omsätter min avhandlingsforskning om underutnyttjade källarmiljöer till ett litet, reversibelt pilotförslag. Istället för att gå direkt från analys till permanent intervention ställer förslaget en mer praktisk fråga:
Kan en begränsad, övervakad aktivitet hjälpa till att avslöja hur ett underutnyttjat källarutrymme faktiskt presterar innan större beslut fattas?
Pilotprojektet utformades som ett tillfälligt testprojekt under 10–12 veckor inom befintliga byggnadsförhållanden. En liten inomhusodlingsanläggning skulle uppta cirka 10–15 kvadratmeter av källaren. Syftet var inte jordbruksproduktion, utan strukturerad observation: att förstå användningsmönster, deltagarnas engagemang, underhållsrutiner, rumslig uppfattning och informell nyfikenhet i källarmiljön.
Kontexten: Ett stort utrymme med osäker framtida potential
Källarmiljön är rumsligt betydelsefull och tekniskt kopplad till bostadshusen ovanför. På grund av dess skala och strukturella förhållande till bostadskvarteren skulle varje permanent förändring medföra ekonomiska, tekniska och operativa konsekvenser.
Stora, underutnyttjade utrymmen kan också påverka hur de boende upplever trygghet, tillgänglighet och användbarhet. Även när ett utrymme inte används aktivt formar det fortfarande den vardagliga miljön runt det.
Innan en permanent omvandling föreslogs blev den första frågan mer praktisk:
Vad kan man lära sig genom att noggrant testa utrymmet under rådande förhållanden?
Beneath the housing blocks, extensive basement structures remain largely unused, revealing a hidden spatial resource within the residential environment
Beneath the housing blocks, extensive basement structures remain largely unused, revealing a hidden spatial resource within the residential environment
Designfrågan
Istället för att fråga vad källaren borde bli, frågade piloten:
Kan en liten, övervakad, reversibel aktivitet hjälpa till att avslöja om källaren har framtida potential?
Detta flyttade projektet från lösningsskapande till evidensbyggande.
Syftet var inte att bevisa att en specifik användning var korrekt. Syftet var att minska osäkerheten innan större beslut fattades.
Min strategi: Bevis före engagemang
Förslaget baserades på en enkel princip:
Bevis före åtagande.
Istället för att behandla design som ett slutgiltigt svar, närmade jag mig källaren som ett system av rumsliga, sociala, tekniska och organisatoriska förutsättningar.
Piloten var därför tvungen att vara:
liten i skala
tillfällig
reversibel
övervakad
icke-kommersiell
lågrisk
enkel att underhålla
lätt att stoppa
användbart för organisatoriskt lärande
Detta gjorde det möjligt att testa utrymmet utan att skapa onödig börda för bostadsorganisationen eller de boende.
Pilotdesign: En liten återkommande aktivitet
Strategi för rumslig orientering
Pilotuppställningen föreslogs i förhållande till källarens primära ingångspunkter.
Denna positionering gjorde det möjligt att syna aktiviteten utan att kräva att människor deltog. Det gjorde det också möjligt att observera om passiv synlighet kunde skapa nyfikenhet, trygghet eller informellt engagemang.
Layouten var tvungen att säkerställa att:
rörelseflödena hindrades inte
interventionen förblev tydligt begränsad
större delen av källaren förblev opåverkad
aktiviteten kan övervakas under åtkomsttiderna
Piloten kunde tas bort utan rumslig påverkan
Den rumsliga strategin handlade därför inte bara om var objekt skulle placeras. Den handlade om att testa hur synlighet, tillgänglighet och upprepad aktivitet kunde förändra tolkningen av rummet.
Operativ modell
Utvärderingsramverk
Utvärderingstabell
Pilotens tidslinje
Risk och reversibilitet
Värde för organisationen
Pilotprojektet erbjöd ett lågrisksätt för bostadsorganisationen att förstå källaren genom verklig observation snarare än antaganden.
Det skulle kunna ge:
platsspecifik kunskap om hur utrymmet fungerar
insikt i rumsliga, sociala och operativa begränsningar
bevis för framtida interna diskussioner
en tydligare förståelse för risker före investeringar
ett sätt att testa potential utan att binda sig till ett permanent program
Pilotprojektets värde var därför inte bara rumsligt. Det var organisatoriskt.
Det skapade ett strukturerat sätt att avgöra om utrymmet skulle stoppas, anpassas, utökas eller omprövas.
Långsiktig potential
Även om pilotprojektet avsiktligt var litet, låg dess bredare värde i vad det kunde avslöja.
Hammarkullen diskuteras ofta utifrån utmaningar, men det här projektet tittar på området genom ett annat perspektiv: befintligt utrymme, lokal kapacitet och framtida bidrag.
Om ett litet pilotprojekt visade sig fungera skulle källaren kunna förstås inte bara som ett underutnyttjat utrymme, utan också som en möjlig plattform för lokal aktivitet. Med tiden skulle en större version kunna stödja odling, lärande, underhållsarbete, småskalig produktion och social interaktion.
I den meningen hade källaren potential att bli mer än ett återanvänt fysiskt utrymme. Den skulle kunna bli en plats där invånarna deltar, utvecklar praktiska färdigheter, möter andra och bidrar med något synligt bortom själva grannskapet.
Den långsiktiga idén var inte bara att Hammarkullen skulle kunna få investeringar, utan att Hammarkullen också skulle kunna skapa värde för staden i stort.
Status och reflektion
Förslaget utvecklades som ett strukturerat pilotprojekt för diskussion med Bostadsbolaget. Det genomfördes inte eftersom organisationen hade andra prioriteringar vid den tidpunkten.
Även om pilotprojektet inte gick vidare var processen värdefull. Den hjälpte mig att förstå att underutnyttjade utrymmen inte alltid behöver omedelbar omvandling. Ibland är det första steget att skapa ett noggrant test.
En reversibel pilot kan synliggöra osäkerhet. Den kan avslöja hur ett utrymme används, undviks, underhålls, uppfattas och diskuteras innan större beslut fattas.
För mig blev det här projektet ett sätt att koppla samman arkitekturforskning med praktiskt beslutsfattande. Det visade hur design kan stödja organisationer inte bara genom att föreslå vad de ska bygga, utan genom att hjälpa dem att förstå vad som är värt att testa först.
Jag tror fortfarande att sådana här platser har framtida potential. Om de hanteras varsamt kan de stödja lokal aktivitet, social kontakt och nya former av bidrag från grannskap som alltför ofta beskrivs enbart genom problem.
Detta pilotförslag visar en designmetod baserad på observation, riskreducering och evidens före åtagande.
Inte alla underutnyttjade utrymmen behöver en omedelbar lösning. Ibland krävs det först ett noggrant test.
Relaterad forskning